C.A. Gottlunds besök hos Lehmoinens i Kronskogen den 4:e november 1821 - varifrån kom denna gren av släkten Lehmoinen och hur var de Lehmoinen?

Av Niclas Persson

 

Publisert første gang september 2000 i Slækt og slekt.
Publisert på fennia.nu 20011124.

 

 

 

Gottlund beskriver fylligt, i sin dagbok, sitt besök kring ett dubbelbröllop på Kronskogen, af Fensbols utskog[1],

en söndag i november månad, efter att han bevistat gudstjänsten i Östmarks Kyrka. Jag låter här hans egen beskrivning tala:

”Sedan jag litet ätit gick jag i kyrkan och satte mig i en bänk med några bönder vid dörren. Frychius predikade, efter predikan gick jag till honom i Sakristian, vilken dörr var mitt bakom altartavlan, ungefär som i Fryksände. Av församlingen var största delen finnar. Som det ej var någon communion, så var gudstjensten snart slut. Som den var all, begynte 2 finska bondgossar på att spela en gammal marsch vid altarskranket. Under Predikan voro de i sakerstigan och där stämde sina fioler. Händelsen gjorde, att det var 2 brudar i kyrkan. De sutto i de närmaste bänkarna vid koret. De voro båda från finnskogen, av den hyggligaste gården i församlingen och tillika den rikaste på finnskogen. Bröllopet, vilket jag oinviterad tänkte bevista, skulle i afton stå på Kronoskogen. Brudgummen var Hindrik Hindriksson Lehmoinen, sonen i gården, och bruden Mari Bengtsd:r Mammoinen från Rattsjöberg. [2] Det andra paret var dottern i gården , Mari Hindriksd:r Lehmoinen och brudgummen en svensk gosse från Häckfallet. Det var således son och dotter, som nu på en gång bortgiftes. Brudarna, som sutto bredvid varandra, voro rätt grannt utspökade. De hade vita siden dukar, på vilka voro sydda flera rader med törnrosor och andra blommor, samt litet här och där, som blänkte och gav det andra ett nytt behag. Sedermera hade de svarta kjortlar, men röda lappar under bröstet som en harnesk, vilka voro fullsatta med bandrosor, blommor och glitter av alla slag. Brudgummarna voro klädda som fullkomliga narrar, finngossen hade sin gråa finnrock, den andra sin svarta Värmlandströja, men båda hade sedan röda [bleka] band, som voro fastsydda på ryggen och skuldrorna och bröstet, en röd bandrosett på var axel, på armarna etc. var allt, som gjorde dem mer lik Harlekin, och till på köpet så hängde 3 stycken blanka riksdalrar ett stycke från varandra i de röda banden, ett bak vardera skuldran och ett mitt bak ryggen. Vidare voro de pudrade i håret och friserade, så att de voro fullkomliga narrar.”[3]

Efter att bröllopsföljet avverkat måltid i prästgården skulle så paren med följe bege sig till Kronskogen inför vigsel, och Gottlund berättar:

” Då tåget gjorde uppbrott, sutto en del av sällskapet till häst, en annan del sprang, dels före, dels efter. Flickorna lyfte kjortlarna över öronen att bliva lättare och sprungo liksom de gjort det för att få se kungen eller något dylikt. Främst red Comministern eller som bönderna allmänt kallade Magistern — jämte honom följde hans syster m:lle Frychius, hon hade något förut begivit sig från prästgården, och väntade in oss vid närmaste torp Bastvåhlen. Hon satte gränsle på en stor märr och bönderna försäkrade att hon hade böxor. Jag red som en flygeladjutant, än på den ena sidan om henne, än på den andra, än var jag bland folket, än med brudarna och störtade alltid som en ljungeld över stubbar och stenar dit jag ville fram. Efter prästen red ett par av de hederligaste bönder och sedan brudgummarna med sina brudar. Båda brudarna voro insvepta i vita lakan och sutto i kvinnofolksadlar, samt red tätt efter varandra. Brudgummarna, som mest följdes åt, hade bundna stora kattunshalsdukar framför bröstet och kring halsen, liksom man gör med småbarn, som dreglar. De sågo däruti dubbelt löjliga ut. Jag kunde med all min list med möda få se brudarna i ansiktet, så insvepta sutto de i de sorgliga doken. – De liknade snarare sörjande änkor. Jag fick först intet svar av dem, ehuru jag tilltalte dem dels på finska, dels på svenska. Jag tyckte det hörde liksom till saken, att de ej borde tala vid någon. Ej heller talte någon annan vid dem med ord, än jag, ty sedan de en gång brutit isen och sagt ett ord, blevo de nog fritaligare dock bibehöll den ena i synnerhet en sorgsen stämma. Brudgummarna voro ungefär på samma sätt, dock ej i den grad. Framför prästen sprungo de tvenne spelmännen, och vid varje torp och gård, som vi passerade, skulle de fram och spela en marsch.

 

Bastvåhlen var en gammal finngård mitt på vägen, där bodde nu både svenskar och finnar, men redan här så såg man ej annat än rökstugor. Väderleken var högst vacker, ett klart solsken på den friska höstdagen gjorde oss alla vid gott lynne (i synnerhet mig, som tyckte, att detta äventyr föll sig högst löjligt och singuliert. — I en annan gård) den vi passerte, utsprungo alla, som liv och anda hade, för att se vårt tåg. Att jag var en betydande man slöts av sig själv, efter jag kunde träda prästen så nära, ja taga högra handen av honom. Vi hade en mil fram till Kronskogen , och som byn låg på en ofantlig hög backe så syntes den redan på långt håll. I Kronskogen funnos två gårdar, i den första bodde bonden Staffan Ersson Kiiskinen, i den andra, där bröllopet stod, Hindrik Hindriksson Lehmoinen. När vi framkommo till stället och nedstigit av hästarna, så kom man fram med 2:e tallrikar och på var tallrik 2:e glas, till färgen liknande punsch. Brudgummen och bruden tog vart glas och då de ej drucko allt ut, så kastades det övriga över huvudet ut på backen, dels av dem själva, dels av dem, som bjöd dem. Sedan stego vi inne, man såg först något långt på mig. Småningom blev jag bekant med värden, till slut blevo vi rätt goda vänner. Min rekommendation av prästen gjorde mycket till saken, därnäst mina flöjter och mest mitt finska språk. Här var bara finnar, utom några svenskar från Häckfallet, 3 eller 4 till antalet. Och taltes finska överallt, så vid bordet som annorstädes. Också tillstod prästen, att finnarna aldrig tilltrott sig nyttja sitt modersmål så mycket som nu. I synnerhet sedan de fått några glas brännvin, fick han aldrig höra av dem ett svenskt ord. När vi framkommo, var den skojaren, som bar mina kläder, långt efter. Jag fick sådeles stiga in med dem jag hade. Sedan alla mina jakttyg blivit borttagne, var intet kvar annat än den gamla sönderslitna gröna rocken, för vilken jag redan ofta tillförene får skämmas. Sent omsider kom äntligen stafetten, då jag även med mina fina kläder kunde avtvinga dem förundran, jämförd mot prästmannens grova vadmalsrock. Man pratade och drog länge ut på tiden förr än vigseln skedde; kort därpå satte man sig till bords. Prästen tvingade mig att sätta mig i gaveln, man åt och det fanns gudsgåvor, i synnerhet färsk fisk, kött och tjäderstekar. Soppan bestod av kål, som var så saltig, att prästen och hans syster ej kunde äta något därav. Man drack även öl och brännvin, och hade rätt roligt. Sedan man satt sig kring bordet, framkom en gosse bakom bordet; han läste en hel hop böner och bordsläxor samt för var gång han stammade eller stapplade, så stod det var och en fritt av sällskapet att hjälpa honom till rätta igen. Därav hände, att prästen på det ena hållet och en hop bönder på det andra på en gång inföllo, då gossen sade något ord galet. Därpå sjöngs det en psalm. Ceremonien var sådeles lång och föga till andakt ledande. Läsningen från bordet skedde på samma sätt, dock utan sång. Därpå förr än man hann uppstiga från bordet, höll prästen ett rätt rörande tal till de unga paren och deras föräldrar, och om det hopp församlingen gjorde sig av dem. Det var ingen, som ej fuktade sina ögon med tårar härvid. Talet slöts därmed, att vi ville efter gammal plägsed sammanskjuta en liten summa som prov på vår vänskap till dem. Prästen lade 4 Rd. Rgs, jag 2 Riksdal. B:o och sedan en var efter råd och lägenhet. Då bönderna gåvo, fingo de tillika en sup i vedergällning. Under hela måltiden hölls en taffelmusik av 2:e spelmän. Annars var det 4, som spelte på bröllopet. Strax efter måltiden begyntes dansen. Prästen begynte dansa med en av brudarna en polska, befallde till den ändan att aska skulle strös på golvet, att ej hans vördighet skulle dimpa ikull. Han skulle dansa 3 st. polskor med vardera bruden, samt giva dem därefter vardera en sedel, som vanligen blev en 12 Sk. hacka. Därpå dansade mamsell Frychius, som var brudsätan, på samma sätt 3 polskor med vardera bruden och gav dem 12 sk. Sedan gjorde jag på samma sätt. Härunder fick intet annat par komma med. Ej en gång brudgummarna – de dansade ej det minsta på hela aftonen. En följd blev ock, att de övriga av gästerna hela aftonen fick stå och se uppå, utom en och annan flicka, som mot slutet smög sig med i hopen. Det var ingen enda pojke, som kunde göra ett kast. Även gick takten mycket långsammare än i Jösse härad. Den bästa, som dansade polska var m:lle Frychius, ehuru hon var tjock och fet som en gumma. Hon tog sig även sina 2,3 supar vid bordet, utan att därav låta bekomma sig. Glädjen tilltog alltmer, ju längre det led på natten och ju flera av bönderna hunno bliva fulla. Dock voro de ganska anständiga och hyggliga. ”[4]

Efter söndagens bravader, kom så prästen att på måndagen avsluta med en annorlunda vigselcermoni:

” Det var fästning (naittajat), som förrättades av prästen på det sättet, att han lät de unga paren taga varandra i handen, las över dem ”Fader Vår” och Herrens välsignelse, samt någon annan bön, om han så ville. Prästen förklarade, att han och hans far företagit detta, som ock ej brukades i andra socknar, till förekommande av upplösning [potkamista]. Detta skulle tillika förekomma släktingars och förmyndares mellankomst. Emellertid förstod jag hela saken, som var beräknad få en liten sportel, ty brudgummen skulle giva 16[?] eller minst 24[?], bruden åter dessutom ett par strumpor. ”[5]

De ovan återgivna dagboksanteckningarna får verka som en inramning till och utgångspunkt för, försöket att teckna familjens anor å Kronskogen. Gottlund kom, förutom att berätta om deras släktnamn Lehmoinen i dagboken, också att i Östmarks husförhörslängder för åren 1821-1827, infoga detta släktnamn kring familjens medlemmar. [6] Det viktiga och avgörande blir här att visa om släktnamnet Lehmoinen kommer från faders- eller moderssidan, och att försöka att så långt möjligt leda det tillbaka till en stamfader. Släkten Lehmoinen har annars, som bekant, sina startplatser i Skallbäcken på Dalby Finnskog och Carlstorpet å Grue Finnskog.

Jag vill dock först berätta om, vilka de två brudparen var, som vigdes inför Gottlunds ögon 1821.

1:a paret ) Henrik Henriksson Lehmoinen f. 1802-08-04 från Kronskogen,  och Maria Bengtsdotter Manninen f. 1799-06-04 från Rattsjöberg.[7] Maria var dotter till Bengt Mattsson Manninen f. 1764 från Rattsjöberg och Marit Henriksdotter Lehmoinen f. 1765 från Kronskogen.[8] Bruden och brudgummen i detta par var alltså kusiner !

2:a paret ) Maria Henriksdotter Lehmoinen f.1804 från Kronskogen, och Per Hallesson f. 1798 från Halle, Häckfallet.[9] Per Hallesson var född i Kamesmakk, Timbonäs. Föräldrarna Halle Hallesson f. 1773 och Britta Persdotter Kukkoinen f. 1777, inkom till Häckfallet från Timbonäs 1809.[10] Gottlund säger om Per ” ..brudgummen en svensk gosse..”, en beskrivning som inte helt stämmer, då hans moder var finska. Per och Maria hade ingen lycka med sig i sitt äktenskap, de fick ej några barn, och Maria kom att i tidig ålder gå bort 1844. [11]Änkemannen Per kom sedermera att gifta om sig, men inte heller här blev det några ättlingar.

Så till problemet. Om man studerar föräldrarna, tillika Husbonden Henrik Henriksson och hans hustru Anna Mikkelsdotters härkomst, så är de inte alls svåra att finna. Henrik Henriksson, som av Gottlund angavs vara en Lehmoinen, var född på platsen,  Kronskogen år 1767[12], medan hans hustru Anna Mikkelsdotter kom från Penntorp i Lillskogshöjden. Hon föddes där år 1780 av Mikkel Mattsson Oinoinen född i Mattila, Mulltjärn och makan Maria Staffansdotter Kiiskinen,[13] född i Lillskogshöjden under Millmark.

Vi kan alltså sluta oss till att husbonden Henrik Henriksson f. 1767 var en Lehmoinen, och att hans hustru var av en annan släkt. Henriks Lehmoinen-anor kan i detta läge naturligtvis vara på både fädernet och mödernet, och vi går därför systematiskt vidare i vår analys, utan att förleda oss att tro att saker alltid är som de först kan tyckas vara. Henrik Henrikssons fader var Henrik Bertilsson född 1734 på Kronskogen och Maria Henriksdotter född 1743 i Purala,[14] Röjdoset. Maria var dotter till Henrik Olofsson Kaikkalainen/Haljainen, vilken var den finske man som kom att bli ägare av Purala från 1740-talets mitt, och hustrun  Marit Staffansdotter Kiesinen, Marit vars fader Staffan Eskilsson Kiesinen, hade via ingifte fått torpet Purala att åter komma i finsk ägo år 1739. Maken Henrik Olofsson Kaikkalainen/Haljainen, kom också att bli stamfader för många i Röjdåfors-området.[15]

Vi kan efter detta sluta oss till att det måste vara fadern Henrik Bertilsson som hyser Lehmoinen-anor, då vi väl känner hans hustrus anor, och då man måste anta att Gottlunds möte med personerna å Kronskogen stärker Gottlunds lämnade uppgifter kring släktnamnet.

Därför går vi vidare till Henrik Bertilsson f.1734 ´s anor. Henrik står i födelselängden för Fryksände som född 1734-01-13 på Fensbols utskog, av föräldrarna Bertil Henriksson och Maria Danielsdotter[16]. Föräldrarna Bertil och Maria vigdes 1729-12-26 i Fryksände församling, och uppger vid vigseln Kindsjön respektive Kronskogen som senaste boendeort[17], vilket säger oss att Maria Danielsdotter skall vara boende på Kronskogen sedan en tid, medan Bertil inkommit från Kindsjön. Om man söker Bertil Henriksson i Kindsjön, återfinnes han dessvärre inte där vid den aktuella tiden, ej heller före eller senare. Detta torde innebära att han eventuellt varit dräng där under en kort tid. Marias historia är också vid en första anblick lika komplicerad och dunkel. Någon Maria finns ej att finna under 1730-talet eller tidigare, eftersom Fryksände husförhörslängder inte täcker Kronskogen för tiden 1711-1740. Maria och Bertil finns första gången på Kronskogen, och då tillsammans, som man och hustru i hf. 1741-49.[18]

Ser vi istället i Fryksdals härads dombok, finner vi att en finne vid namn Daniel Mattsson under 1720-talet arrenderar Kronskogen av de svenska bönderna i Fensbol och Smedserud. Denne Daniel Mattsson verkar vara den förste som är permanent bosatt i detta område söder om Rattsjöskogen.[19] Om man dessutom följer dödboken för Fryksände och läser senare husförhörslängder, så klarnar bilden betydligt. Daniel är tydligen fader till ett antal barn bl.a. vår Maria. Att han är inhyst i familjen är troligt eftersom han i dödboken står tillsammans med den unge Erik Bertilsson som dör där samma år.[20] Daniel Mattsson avlider på Kronskogen 1740, i en ålder av 72 år. Han skulle alltså varit född ca 1668. Att vi aldrig ser honom som husbonde med familj beror på att vi saknar husförhören före 1741.[21] Men vem var denne Daniel Mattsson, fader till Maria Danielsdotter och den Mattes Danielsson, som dör på Kronskogen 1733-04-15 i en ålder av 27 år.[22]

Svaret på vem Daniel Mattsson och hans dotter är stiger dock snart fram då vi studerar vilka barnen till Bertil Henriksson och Maria Danielsdotter är, och vart dessa sedermera har sina giften. Familjen ser ut som följer:

m. Bertil Henriksson      1701 (hf)[23]

h.  Maria Danielsdotter  1703 (hf)

b.  Henrik     1737                                1734-01-13 enligt födelselängd för Fryksände

Mattes     1744                                1742-02-25 enligt födelselängd för Fryksände

Tomas     1747                                1745-08-26 enligt födelselängd för Fryksände

Karin       1741                                1740-01-01 enligt födelselängd för Fryksände

Maria      1741                                1740-01-01 enligt födelselängd för Fryksände [24]

Förutom de ovan angivna barnen, fanns ytterligare en son, Erik Bertilsson född 1736, vilken enligt dödboken för Fryksände avlider på Kronskogen 1740-02-08, fyra år gammal.[25]Familjebilden ovan är i det närmaste en kopia av hur hushållet ser ut i hf. 1750-52 för Fryksände församling.[26]

Hur ser då giftena ut för de Lehmoinenbarn som var de första som fötts på Kronskogen. Äldste sonen Henrik Bertilsson, som vi följt, blev som bekant kvar på Kronskogen. Mattes däremot blev gift i Runnsjötorpet i Östmark, med en Kerstin Henriksdotter. Systern Maria Bertilsdotter gifte sig med en Mattes Andersson Neuvoinen från Björntjärnshöjden, nära Lillskogshöjden. Yngste sonen Tomas riktar blickarna längre norrut och gifter sig med en Karin Persdotter i Fagerberget (under Mangen). Sist men dock inte minst, vigs Karin Bertilsdotter f. 1740 med Daniel Mattsson Moijainen född 1746-02-23 i Norra Viggen, son till Mattes Danielsson Moijainen och Annika Nilsdotter Vaissinen. Modern till denne Daniel Mattsson, Annika, var från Viggen medan fadern Mattes hade sitt ursprung i Södra Flatåsen, Nyskoga.[27]Med detta fick jag ett intressant spår. Kunde det vara så att hustrun på Kronskogen Maria Danielsdotter f. 1703´s bakgrund hade något med hennes dotters äktahälfts anor att göra ? Eller var det en ren slump att hennes fader hade en yngre namne i en dotterdotters man ?

Att söka efter en Daniel Mattsson som bör vara född ca 1668, verkar först svårt, men snart inser man att det inte finns många att välja bland. ”Spåret” från Maria Danielsdotters dotter Karins gifte skulle visa sig hålla stången.

I Södra Flatåsen fanns en Daniel Mattsson Moijainen f. ca 1660-70, som figurerar i mantal för Södra Flatåsen fram till 1694, för att därefter bli borta.[28]Var är då denne Daniel Mattsson sedan ? I första födelseboken för Nyskoga – området under Norra Ny församling anges att en Daniel Mattsson  i  Kärnberget  fått en Mattes Danielsson 1706, Marias broder,[29] men senare inget ytterligare. Närmare ett säkerställande kan man nog inte komma. Maria Danielsdotter f.ca 1703 torde ha fötts i Södra Flatåsen eller i Kärnberget, hennes fader Daniel Mattsson var av släkten Moijainen, hans fader var Mattes Nilsson Moijainen i Södra Flatåsen. Daniel torde ha varit en av de yngsta barnen till Mattes, kanske det yngsta, därav kom nog orsaken till att han senare avflyttar.

I detta läge har vi kommit till ett klart vägskäl, Maria Danielsdotter var en Moijanen, alltså var Bertil Henriksson f. 1701 enligt hf, och farfar till husbonden Henrik Henriksson på Kronskogen vid dubbelbröllopet 1821, en Lehmoinen. Gottlund hade fått ”riktiga” uppgifter, de hade uppgett släktnamnet på fädernet. Men detta innebar ett stort problem, vem var fadern och varifrån kom Bertil Henriksson Lehmoinen egentligen ?

Vad som först slog mig var hans namn,  Bertil Henriksson;  vilken intressant konstruktion med Henrik och Bertil i en kombination. Det andra var att han ju är en Lehmoinen, och mycket troligt på fädernet eftersom det stämt så här långt. Alltså skall vi söka en Henrik med en son Bertil. Det finns en ”känd” Henrik Olsson i Skallbäcken,[30] som rimligen kunde komma i fråga, denne Henrik Olofsson Lehmoinen var uppskattningsvis född ca 1660-70, såsom son i en större skara barn till den ganska ”okände” Olof Olofsson Lehmoinen född ca 1640[31], och sonson till Olof Mattsson Koo.[32] Skulle detta kunna vara han som var Bertil Henrikssons far, eller fanns det andra Henrikar av släkten Lehmoinen ?

Det tredje var vilka namn denne Bertil Henriksson Lehmoinen hade valt för sina barn, nämligen:

1. Henrik Bertilsson

2. Erik Bertilsson

3. Karin Bertilsdotter

4. Maria Bertilsdotter

5. Mattes Bertilsson

6. Tomas Bertilsson

Bertil Henriksson Lehmoinen f.1701, väljer att ge sin äldste son sin faders förnamn, en mycket bruklig sed hos svedjefinnarna. Om regeln gäller även för döttrar, så skulle hans moders namn återspeglas i den förstfödda dotterns förnamn. I detta fall, något problematiskt då det rör sig om tvillingar. Karin och Maria blir i vilket fall deras namn,  och eftersom Bertils hustru heter Maria (Danielsdotter), så skulle det kunna tyda på att modern till Bertil Henriksson skulle kunnat heta Karin i förnamn. Bertil väljer också att döpa ytterligare söner till Mattes, Erik och Tomas. Detta Tomas tillsammans med fadern Bertil Henrikssons namn, gav mig en aning om i vilka områden och i vilka tänkbara släkter man skulle kunna börja leta efter kopplingar.

 

Teoretiskt skulle en rekonstruktion av Bertil Henrikssons uppväxtfamilj baserat på Henrik Olofsson-hypotesen kunna sett ut som följer;

m. Henrik Olofsson Lehmoinen f. ca 1665

h.  Karin N.dotter    f. ca 16??

b.  ........

b.  Bertil Henriksson Lehmoinen f. 1701

Det fanns dock två allvarliga problem, nämligen det ena att jag inte kunde finna denne Henrik Olofsson f.ca 1665, i Skallbäcken vid denna tid, och därmed också ett fokus på frågan om varifrån Bertil Henriksson inkommit, undantaget hans troliga mellanspel som dräng i Kindsjön. Det andra och lika osäkra, att finna en lämplig Karin till denna ”försvunna” Henrik Olofsson Lehmoinen. I båda fallen skulle samarbetet med Jan Myhrvold komma att lösa dessa gåtor, men det är en annan historia, som berättas i artikeln av Jan Myhrvold, i direkt anslutning till denna.



[1] Kronskogen, som ligger på Fryksände församlings marker, alldeles invid gränsen mot Östmark församling,

kallades tidigare varierande, Fensbolsskogen, Fensbols utskog och Kronskogen, därav att det var bolbyn

Fensbols utskog, och att ägoförhållandena inte var helt säkra. Skogen kom delvis att anses som Kronans

egendom, därav namnet Kronskogen.

[2] Gottlund har här angett fel släktnamn på Maria Bengtsdotter. Han låter henne bli av släkten Mammoinen

istället för Manninen som är det rätta, här måste Gottlund hört fel eller skrivit in fel. Namnen är också snarlika.

Se nedan mer om henne kring fördjupningen i de båda brudparen.

[3] Gottlund, C.A., Dagbok över mina vandringar på Wermlands och Solörs finnskogar 1821, Gruetunet Museum

1986, s. 209f.

[4] Gottlund, C.A., 1986, s. 210ff.

[5] Gottlund, C.A., 1986, s. 218.

[6] Husförhörslängd för Östmark 1821-27, s. 303. Forsberg, A., och Persson, N., C.A.Gottlunds nedteckningar av

finska släktnamn i husförhörslängderna 1821-1827 för Östmark församling, Gävle 2000, s. 70.

[7] Födelseböcker för Östmark och Fryksände för respektive år 1802 och 1799. Vigselbok för Östmark år

1821(1821-11-04).

[8] Vigselbok för Östmark år 1792. Husförhörlängd för Fryksände 1790-1803, s. 189. Se även, Ericson, J., Finnar i

Östmark, Vitsand, Nyskoga, Södra och Norra Finnskoga, Arvika 1996, s. 106f., kring Bengt Mattsson

Manninens anor.

[9] Vigselbok för Östmark 1821(1821-11-04). Husförhörslängd för Östmark 1821-27, s. 292. På sidan 292 finner

man också Pers föräldrar och hans syskon. Där står också Per och Marias födelsedatum, vilka annars saknas i

födelseboken för båda, naturligt för Per Hallesson eftersom han var född i Gräsmark församling.

[10] Husförhörslängd för Östmark 1806-11, s. 170.

[11] Dödbok för Östmark år 1844. För att följa Per Hallesson och Maria Henriksdotters öden, se vidare i

husförhörslängder för Östmark, under Häckfallet och Kronskogen, för perioden 1800-1845.

[12] Husförhörslängd för Östmark 1773-1778, s. 92.

[13] Födelsebok för Östmark 1780. Solör slektshistorielag, Finnslekter II, utgåva 2, 1999, s. 90. Husförhörslängd

för Östmark 1779-1787, s. 113. På sidan 113 står även Marias föräldrar Steffan Ersson Kiiskinen f. 1721 och

hans hustru Anna Olofsdotter.

[14] Husförhörslängd för Östmark 1773-1778, s. 92. Vigselbok för Östmark år 1762, verifikation nr. 1222.

[15] Solör slektshistorielag, Finnslekter I, utgåva 2, 1999, s. 4 och 8. Ericson, J.,1996, s. 68.

[16] Födelsebok för Fryksände år 1734.

[17] Vigselbok för Fryksände 1729 verifikation nr. 411.

[18] Husförhörslängd för Fryksände 1741-49, s. 250. Förkortningen hf. står för husförhörslängd.

[19] Almqvist, G., Sammandrag av Fryksdals härads domböcker 1701-1725, Ystad 1993, höstting 1719 sak 94,

höstting 1721 sak 105 och höstting 1722 sak 17.

[20] Uppgifter om detta se nedan i text.

[21] Kronskogen förekommer första gång i husförhörlängd för Fryksände 1741-49. Tidgare saknas Kronskogen.

Tidigare husförhörslängder för Fryksände är också klart bristfälliga. Dessutom saknas helt husförhörlängd för

åren 1720-1730.

[22] Dödbok för Fryksände 1707-65, år 1733 verifikation nr. 51.

[23] Förkortningarna m., h., b., står för, man, hustru och barn.

[24] Här kan man se hur stora skillnader det kan vara mellan uppgivet födelseår vid husförhör, och verkligt födelsedatum.

[25] Dödbok för Fryksände 1707-65, år 1736 verifikation nr. 14. Erik Bertilsson omnämndes i texten ovan som död tillsammans

med sin morfar Daniel Mattsson.

[26] Husförhörslängd för Fryksände 1750-52, s. 50.

[27] Födelsebok för Norra Ny år 1746. Vigselbok för Norra Ny år 1746 (1746-11-12).Solör slektshistorielag,

Finnslekter I,1999, s. 103.

[28] Mantalslängd för Älvdals Härad för Södra Flatåsen år 1694, och tiondelängd samma år för Södra Flatåsen.

[29] Se ovan, i stycket om vilka som dör i Kronskogen. Där nämns bland annat Mattes Danielsson, död 1733 i en ålder av 27 år.

Norra Ny födelsebok år 1706.

[30] Faldaas, W. M., Når utgangspunktet är som galest..., Näverkonten 1997, nr.1, s.19ff. Ericson, J., 1996, s.

174ff.

[31] Faldaas, W. M., Näverkonten 1997, nr.1, s.19ff. Ericson, J., 1996, s. 174ff.

[32] Mantalslängder för Älvdals Härad för Skallbäcken åren 1647-1673. Hemmans- och torpsedel för Skallbäcken

år 1653. Faldaas, W. M., Näverkonten 1997, nr.1, s.19ff. Ericson, J.,1996, s. 174ff.

© Niclas Persson 2001