Kan Lang-Simen i Lindberget ha anlänt till Norge via Grangärde och Gräsmark?

Av Jan-Erik Björk

 


Publisert første gang i Slækt & Slekt nr. 4 2004
Publisert på fennia.nu 20050615

 

 

Bakgrund

Under flera års forskning har jag i olika källor påträffat namnet Lång Simon Klemetsson. Min hypotes är att han flyttade från Grangärde för att senare dyka upp i Värmland och slutligen i Norge under namnet Lang-Simen. Något avgörande bevis som direkt pekar ut Simons ursprung i Bergslagen kan jag dock inte lägga fram. Källäget är dessvärre inte tillräckligt för detta ändamål. Mitt försök till härledning av hans ursprung bygger därför snarare på indicier och antaganden.

Gottlund har i sin släktnamnsförteckning antecknat släktnamnet Loimalainen för Simon som tog upp Lindberget. Så vitt är känt förekommer han emellertid inte med sitt släktnamn i det befintliga primära källmaterialet. Släktnamnet kan därför tills vidare inte styrkas genom skriftliga belägg. Simon är dock i flera av de tillgängliga källorna benämnd lång Simon. Det är en av flera utgångspunkter i min härledning. En annan utgångspunkt är hans relativt ovanliga namnkombination. Slutligen stämmer vissa uppgifter i Solör tingböcker med i Sverige dokumenterade händelser. Jag medger att indicierna för flyttningen från Grangärde till Gräsmark är svagare än de för rymningen från Gräsmark till Norge.

 

Vistelsen i Grangärde

Området i gränstrakterna mellan de gamla socknarna Grangärde, Lindesberg, Norrbärke och Ramsberg präglades i början av 1600-talet av en ganska omfattande finsk bosättning. Flera omständigheter talar också för att det bör ses som ett av flera viktiga uppmarschområden för vidare flyttning västerut.

Vissa av finnhemmanen bör också ses som något av mellanstationer. Av mantals- och andra längder från berört område framkommer att vissa hemman under 1600-talets första hälft hade en större mängd inhyses- och lösfinnar än andra. Ett sådant hemman är Hörken, vilket blev skattlagt 1629. Det tillhörde då Grangärde socken, men överfördes 1635 till Nya Kopparbergs socken i samband med bildandet av denna socken.

I slutet av 1620-talet uppehöll sig en finne vid namn långe Simon Klemetsson i S Hörken. Det kan styrkas genom anteckningar i såväl roteringslängd som dopbok och dombok. Långe Simon får döttrarna Marina döpt i januari 1628 och Karin döpt i mars 1629. Omständigheterna kring den senares födelse är mycket intressanta och utgör ett av mina ovan beskrivna indicier. Karin föddes nämligen utom äktenskapet och saken kom upp till behandling vid tinget i mars 1629. Rätten höll en undersökning om Simons snedsprång. Genom Lars-Olof Herou har jag fått en domboksavskrift från detta mål: ”Bleff rannsakat om en finne Lång Simon, håller till hos Lars Pålsson i Hörken, har sin äkta hustru i Stockholm. Den samme Lång Simon var här i två år för än hans hustru kom hit. Imidlertid lägrade han en piga Karin benämnd och avlade barn med henne. När hustrun kom skaffade han henne till Stockholm igen och sedan belägrat en annan finsk piga och avlat barn med henne.”  Hustruns namn anges tyvärr inte någonstans i källorna. En mycket intressant notering för övrigt i domboksprotokollet är omnämnandet av Stockholm. Detta är kanske en inflyttningsväg som måste tas hänsyn till i fortsättningen vad gäller frågor om kolonisationsrörelsen.

Enligt Lars-Olof Herou kan några senare uppgifter om Simon inte hittas i vare sig juridiska, kamerala eller kyrkliga källor för området. Min egen kontroll i länsräkenskapernas tiondelängder har inte gett något. Han kan självfallet ha avlidit, men borde då ha funnits med i dödboken, eller flyttat till någon för oss okänd ort. Min hypotes är dock att han har flyttat eller kanske snarare rymt till Värmland.

 

Vistelsen i Gräsmark

Den exakta tidpunkten för Simons ankomst till Gräsmark är inte känd. Men med ledning av ett mål i häradsrätten för Fryksdals härad kan tiden möjligen fastställas till början av 1630-talet. Han förefaller då ha bott i Ängen. Vid rätten år 1633 anklagades finnen Simon Klemetsson för att för fem (!) år sedan, då han var gift, ha begått ”enfaldigt” hor med pigan Anna Andersdotter. Simon dömdes till att mista livet. Pigan uppgavs nyligen ha avlidit. Simon torde dock ha kommit undan med livet i behåll. Oftast mildrades straffet av hovrätten till böter. Det kan vara ”vår” Simon som benämns store Simon och anklagas år 1635 för att mot förbud ha fraktat osmundsjärn till Norge och fört det förbi tullplatsen, d.v.s. inte betalat tull för varorna.

Hovrätten var den närmast högre instansen för häradsrätterna. År 1638 inkom till Göta hovrätt ett mål som hade varit uppe i Fryksdals häradsrätt i februari samma år och som sannolikt gäller ”vår” lång Simon. Målet handlade om den gifte mannen Simon i Ängen som hade begått enfalt hor med pigan Malin Persdotter därstädes. För hans del är det fråga om andra resan (!), d.v.s. han hade gjort sig skyldig till samma brott en gång tidigare. Domen kom slutligen att lyda på böter om 80 penningar.

Därefter torde Simon ha vistats i Ulvsjön. Av en notis i domboken för år 1645 kan utläsas att en Simon Klemetsson var huskarl hos Mickel Eskilsson i Ulvsjön och deltagit i olaga fallhygge. Vid tinget år 1649 berättas om finnen Långe Simon som förespråkare för store Jakob Persson i samband med ett mål om soldattjänstgöring.

Simons vistelse i torpet Ulvsjön bestyrks även av en uppgift i häradsrätts-arkivet från år 1684. Där sägs i en skrivelse att finnen Lång Simon efter Pål finnes (han hette Pål Filipsson) död, olovligen bodde på torpet i Ulvsjön. Vidare påstås att han hade rymt till Norge (!) för sina missgärningar. Innehållet i skrivelsen stämmer väl med uppgifterna från domboken för år 1645.

 

Flyttningen till Norge
Simon Klemetsson torde vara en av de första finnarna som invandrade till Norge. Enligt Solör tingbok år 1673 rymde han p.g.a. att han inte kunde betala böterna för ett brott han var skyldig till. Detta stämmer således med de tidigare i artikeln skildrade målen om hor. Östberg skriver att Simon förefaller ha varit bosatt på flera platser i den norska finnmarken innan han slutligen bosatte sig i det område som senare benämndes Lindberget i dåvarande Brandval. Simon uppger själv att han fått bygsel av fogden Kristian Jensen. Enligt Östbergs ”Finnskogene” innebär detta faktum en tidpunkt före år 1652.

Simon finns inte med i finnemantallet, vilket innebär att han hade dött redan innan mantallets upptecknande. Den sista noteringen om honom finns i Solör tingbok 1680, då han anklagades för att inte ha betalat en skuld.

Flera av hans barn är antecknade i finnemantallet 1686.  I Sigernes levde den enligt Östberg sannolike sonen Klemet Simonsson med hustru och barn. Klemet hade även sin mor, d.v.s. Simons andra hustru änkan Märta Pålsdotter, inneboende hos sig. Simons dotter Elisabet bodde i Vastaberget i dåvarande Vinger tillsammans med sin man Hans Henriksson. Men tyvärr finns inga kända uppgifter om de barn som föddes i Grangärde: Marina och Karin. De hade varit de yttersta bevisen för Simon Klemetssons ursprung i Grangärde.

Forskare med intresse för finnar och finnbygd är varmt välkomna att lämna synpunkter på denna artikel.

 

Ordlista för norrmän

Svenska

norska

Tillräckligt

tilstrekkelig

Styrkas

grunnes på

Stämmer

tilsvarer

Medge

inrömme

vissa

enkelte

prägla

prege

berörd

omtalt

dombok

tingbok

självfallet

selvsagt

sannolikt

sannsynligvis

fråga om

dreier seg om

tyvärr

dessverre

 

© Jan-Erik Björk 2005