Skålsjön – finnby med annorlunda bakgrund

Av Maud Wedin

 


Publisert på fennia.nu 20050601

 

 

Området kring Skålsjön (och Brattskuru) i Alfta socken, Hälsingland, möter oss allra först i källorna som fäbodmark för intilliggande byar i svenskbygd.[1] Marken var dock även attraktiv för finnarna i området. Enligt domboken 1626 blev Jöran Eriksson från Flät i Alfta socken dragen inför rätta för olaga svedjande i området och bönderna lade beslag på rågen, totalt 60 tunnor.

I ett brev från den 14 juli 1626 hävdar sju bönder att Skålsjöskogen varit deras sedan lång tid:[2]

/…/ legat sedan hedenhös under Nordanåbyn (i Alfta socken) för deras boskap och är i Nordanåskillnaden därför skattlagder såsom alla andra fäbodskogar. Att det så uti sanning är sätta vi vårt bomärke här under. Datum den 14 juli anno 1626.

Brevet är undertecknat med samtliga sju bönders bomärken.

Bomärken tillhörande Erik Hansson i Önneberg, Lars Hansson i Näsbyn, Per Olsson i Långhed, Anders Larsson i Kyrkbyn, Mickel Joensson i Viken, Jon Olsson i Elkered (Älvkarhed) och Per Joensson i Viken, samtliga i Alfta socken.

 

Trots böndernas protester fastställde man att en del av skogen kring Skålsjön skulle betraktas som kronoallmänning. När flera andra skogsområden i Alfta blev finnbosättningar under 1600-talets första årtionden, kvarstod dock Skålsjön som fäbodmark. Bönderna hävdade även att man alltid betalat skatt för denna mark och det uppstod därför ordentliga protester när en officer år 1663 tilldelades kronoallmänningen kring Skålsjön som donation. Det var kapten, välborne Henrik Poitz, som av konungen och regeringen fick lov att uppta och bruka ett hemman vid Skålsjön utan skatt och avgift under sin och hustruns livstid.

Böndernas protester klingade ohörda, Poitz och hans hustru Sara åtnjöt hemmanet under sin livstid och först 1711 skedde skattläggning.

Det förekommer motstridiga uppgifter angående Sara Celsias dödsår, men i skattläggningsprotokollet 1711 står det:

/…/ vilken tid såväl salig kapten Poitz, som dess änka samma kungliga benådning uppå detta torpet intill år 1710 i november åtnjutit, då kapen Poitz efterlämnade änka även genom döden avgick.

 

Uppgiften verifieras av Alfta död- och begravningsbok 1710.

Henrik Poitz föddes den 2 februari 1614[3] som son till ryttaren Olof Poitz och Anna Bengtsdotter. Troligen tillhörde familjen den adliga ätten Poitz som kom från Pommern till Finland. Han blev tidigt faderlös och redan som 19-åring nämns han som ägare till frälsehemmanet Tervik i Nyland. Poitz blev fänrik vid Hälsinge regemente 1651 och löjtnant 1654. Han deltog sedan i fälttåget i Polen 1656, då han fick sin ena arm avskjuten vid polackernas häftiga anfall på slottet Sandomir vid Weichseln. Därefter blev han tillfångatagen vid en belägring i Warschaus, men senare frigiven. Efter detta var hans militära karriär över, åtminstone på slagfältet.

Överste Carl Sparre skrev den 7 augusti 1663 ett intyg över kapten Poitz militära meriter. Som kompensation och belöning erhöll Poitz, förutom Skålsjön (16/9 1663), även två hemman i Alfta kyrkby vilket stadfästes år 1665. År 1675 gjorde Poitz en tillfällig återkomst i det militära. Han befordrades till major och blev chef för de nyutskrivna knektarna. I samband med detta skrev Karl XI ett öppet brev där han förkunnade att dessa tidigare nämnda gårdar samt Jon Olofssons hemman i Gullberg i Alfta socken skulle njutas av major Poitz under adligt säteris privilegier, som frälsehemman.

Den 21 maj 1692 dog major Poitz och blev begravd den 28 juni i Alfta sockenkyrka, där hans värja upphängdes.[4] Henrik Poitz och hans hustru, Sara Celsia (1626-1710), hade inga gemensamma barn. Redan 1686 hade Henrik testamenterat Tervik till hustrun och efter hennes död, såldes hemmanet av arvingarna.

Sara Celsia var dotter till kyrkoherden i Ovanåker, Nikolaus Magni Alptaneus (1577-1658) och hans hustru Sigrid Unonia samt syster till den kände matematikern och fornforskaren Magnus Celsius (1621-79).[5] Sara var tidigare gift med länsman Sjul Persson (1602-1675) och hade tillsammans med honom sonen Elias Åkerblom.

Denne Elias lät upprätta ett epitafium i Alfta kyrka år 1703, till minne av sin mor Sara Celsia och fadern samt styvfadern Poitz:

Gud till ära, Alfta kyrka till prydnad

Karta över Prästbolets inägor i Alfta år 1811. Utsnitt över Östra Kyrkbyn och Majorsbostället. LMV:s arkiv i Gävle
 

År 1711 var alltså skattefriheten slut för Skålsjön och det var dags för skattläggning.[6] Bönderna passade på att framlägga ytterligare protester och påminde om att man under alla de år Poitz förfogat över Skålsjön, ändå varit tvungna att betala 5 örtugar i skatt för fäbodmark på allmänningen som man i praktiken inte kunnat nyttja. Lantmätarna genmälde dock att den mark som bönderna kunnat nyttja, gott och väl motsvarade den skatt man erlagt. Alltså beslutades att Skålsjön i framtiden skulle skattläggas som 3/16-hemman om 3 öres skatt. Makarna Poitz arvingar kom överens med prostänkan, salig magister Christofer Aurelius efterleverska i Kyrkbyn, Sara Wattrang, att hon skulle köpa stubbrättigheten.

Hon lade sedan Skålsjö-hemmanet under sina övriga ägor och omnämns i en serie protokoll och brev från 1712, där finnen Johan Tomassons via ett brev vill försäkra sig om rätten att bo kvar på torpet i Skålsjön.


 

1711 års skattläggningskarta av Christofer Stenklyft. LMV:s arkiv i Gävle
 

 

Samtidigt med skattläggningen 1711 gjorde man en beskrivning av byggnaderna på torpet och det framgår att makarna Poitz själva inte var där särskilt ofta. Man kan förmoda att de bodde på sitt hemman nere i kyrkbyn. Torparen som skötte gården var finne, det märks inte minst av byggnadsskicket på torpet. Enligt husesynen samma år var flera byggnader av finnskogskaraktär.

 

Husesyn 1711

Såsom majorn salig Henrik Poitz njutit detta torpet under frälsemannarättighet ifrån den tid som uti skattläggningsinstrumentet står utsatt, inom vilken tid salig majorn ringa byggnad på torpet använt. Därför hölls ock husesyn över de vid gården befintliga hus som följer:

1) Sätesstugan 12½ alnar lång, 10 alnar bred inom knutarna. 7 varv hög med spis och mur, samt förstuga och en liten kammare utan spis

2) En bod 6½ alnar lång och 5½ alnar bred

3) Ett foderhus 6 ¾ alnar långt och 5 ¾ brett

4) Ett litet fähus 5 alnar långt och 4 alnar brett

5) En torkbadstuga 7 ¼ alnar lång och 7 ¼ alnar bred

6) Ett gammalt fähus 18 ¼ alnar långt och 10 alnar brett, alldeles oduglig

7) Ett härbärge 7½ alnar långt och 7 alnar brett, under bonande[7], ofärdigt

8) En tröskria 8½ alnar lång och 7½ alnar bred, 7 varv alldeles odugligt,

men 5 översta varven ny, taket ofärdigt

9) Rökstuga 10 alnar lång, 9½ alnar bred med mur

10) Stallet 11 alnar långt och 8½ alnar brett

11) Fähuset 12½ alnar långt och 11 alnar brett

12) Forboden 10 alnar lång och 10 alnar bred

13) Folhuset[8] 6½ alnar långt och 6½ alnar brett

14) Villidret[9] 7 alnar långt och 6½ alnar brett, nästan odugligt

Skålsjö-hemmanet sköttes alltså av en torpare under makarna Poitz tid. I skattläggningsdokumentet från 1711 framgår: Som salig kaptenen och dess hustru i deras livstid aldrig någon skatt eller tunga för detta torpet dragit, utan haft fördel av torpet för det bruk som dess torpare där på lagt.

I domboken 1675 angavs att en skogssyn måste ske innan majoren kunde få börja bygga och tillsätta en torpare vid Skålsjön.

Uppgifter om torparen finns bland annat i kyrkboksmaterialet. I en husförhörslängd från 1679 återfinns makarna Poitz i Sunnanåker, som ligger i själva Alfta, och alltså bekräftar att de föredrog att bo i kyrkbyn.[10] På Skålsjön bodde torparen Tomas Andersson samt hans hustru Margeta Pålsdotter, som uppgavs inte kunna något på svenska. Tomas och Margeta hade åtminstone tre barn: Karin, Anders och Kristofer.

Karin gifte sig med Mats Matsson i finnbyn Galven. Kristofer blev soldat vid Hälsinge regemente med soldatnamnet Munch[11] och han gifte sig med Karin Jöransdotter som troligen härstammade från finnbyn Flät.

Anders Tomasson tog över torparsysslan och var först gift med Brita Johansdotter som dog under 1680-talet och en andra gång med systerns svägerska, änkan Brita Matsdotter (Poikonen) från Galven. Äldsta dottern Margeta gifte sig med Johan Tomasson, som år 1712 ansökte om besittningsrätten till torpet. Deras son Mickel övertog senare gården.

Vid Schaefers besök på Skålsjön angavs Johan Johansson och hans hustru Brita, tillsammans med pigan Anna vara finskspråkiga. Vid samma tid fanns ovan nämnde soldaten Kristofer och hans hustru som inhyses på Skålsjön.

1727 gjordes en rannsakning över alla finnhemman i Alfta och där nämndes Mållångstuga, Mållångstad, Grannäs, Gullberg, Flät och Galven, men inte Skålsjön.

Vid husförhöret 1745 fanns tidigare nämnda Mickel Johansson med tillsammans med hustrun Margeta Andersdotter och här har vi förmodligen ett namn att relatera gårdsnamnet ”Mickels” till. Mickel var sondotterson till förste torparen Tomas Andersson. På Skålsjön bodde även husmannen Daniel Henriksson och hustrun Sara Larsdotter samt de två barnen Johan och Sara.

Skålsjön 1711, nuvarande Mickels. Christofer Stenklyft. LMV:s arkiv i Gävle.

 

 

 

Karta över Skålsjön. Maud Wedin och Karl-Erik Engblom 2004

 

Gården som beskrivs vid 1711 års skattläggning låg vid nuvarande Mickels. ”Husmanstorpet” (öster om nuvarande Tulpans) omnämndes 1763-67. Fägatan mellan ägorna kallas än idag för Gammelgårdsgatan.[12] Namnet Tulpan var ett soldatnamn. I kyrkboken 1711 omnämns en trumslagare i socknen vid namn Anders Tulpan. Munkatomten ska enligt sägnen ha anknytning till pilgrimsleden, men kan också ha sitt ursprung från den i texten nämnde soldaten Kristofer Munch (Munk).

Vid Espings kartbeskrivning 1763-67 syns på Skålsjöns norra sida gården Mickels, benämnd A och bebodd av Mickel Johansson. Där finns nu även en ny gård som på översiktskartan anges vara bebodd av en husman. På skattläggningskartan över inägorna anges den som gård B, vilken beboddes av Johan Persson, född 1737. Faderns namn var Per Johansson (född 1707), möjligen en bror till Mickel Johansson.


Skogsfinnar på Skålsjön

 

Mickels

Tomas Andersson G.m Margeta Pålsdotter

Anders Tomasson G.m 1) Brita Johansdotter 2) Änkan Brita Matsdotter

från Galven. Husförhör 1679 ~

Johan Johansson         G.m 1) Brita. Schaefer 1694.

G.m 2) Sara Matsdotter. Husförhör 1698

Margeta Andersdotter G.m Johan Tomasson. Husförhör 1698, 1714

Mickel Johansson G.m Margeta Andersdotter. Husförhör 1748

 

Husmän (öster om Tulpans)

Kristofer Tomasson Soldatnamn Munch. G.m Karin Jöransdotter.

Schaefer 1694. Husförhör 1714

Daniel Henriksson G.m Sara Larsdotter. Husförhör 1748

Johan Persson Kartbeskrivning 1763

 

 

 



[1] Delar av kapitlet är tidigare publicerat i Från Finnskogsriket 3/2003 samt i Den skogsfinska kolonisationen i Alfta, Bollnäs och Hanebo, Falun  2004.

[2] Avskrift i GIII:c7. Landskontoret, Landsarkivet i Härnösand

[3] Möjligen född 1612

[4] Uppgifter ur Erik Wickbergs samlingar, Gävle Stadsarkiv

[5] Han var tidigare kaplan i Alfta och kallade sig även Travillagaeus. Han blev stamfader för ätten von Celse, nr 2041 som adlades år 1756. Namnet Celsius är en latinisering av Höjen (Högen), namnet på prästgården i Ovanåker.

[6] Gävleborgs landskontor GIII c:1, Landsarkivet i Härnösand. Gäller även kartan.

[7] Under uppförande

[8] Fålhuset eller möjligen forhuset

[9] Troligen avses vedlidret, men kunde även vara ett noanamn för dasset. Ytterligare en tolkning av Björn Engström i Enviken är att det möjligen kunde vara ett fristående lider eller en byggnad för gödsel eller myra och dy för jordförbättring.

[10] Ohlsons renskrift av Alfta Församlingsbok 1678-.  Landsarkivet i Härnösand

[11] Se ”Munkatomten” på kartan.

[12] Uppgift från Maths Östberg, Finnskogsmuseet i Alfta

© Maud Wedin 2005